Övernaturligt

Jag läste ett intressat inlägg idag som handlar om oförklarliga ting. Inlägget hittar i här. Jag tänkte skriva ett liknande inlägg i och med att jag är intresserad av och tror på andar och energier själv. Jag tänker börja med att meddela att min "n"-tangent inte vill vara med idag, så är det något n som fattas lite här och där så är det därför.
 
 
Jag börjar med att citera Nathalie som skrev inlägget jag länkade för att jag tyckte att de inledningen var så bra och jag kunde ite sagt det bättre själv.
Man väljer såklart vad man vill tro på, och vad man inte vill tro på. Jag är en sån människa som alltid har sökt förklaringar på vad som kan ha hänt, jag vill ha det vetenskapligt bevisat. Men enda sedan saker började hända både hos min pojkvän, hos min släkt, på pappas jobb och hemma så har jag ändrat min uppfattning. Jag tror på "ett liv efter döden", andar och energier. Skriver upp några av händelserna jag har varit med om här under. Och ni som läser detta får tro exakt som ni vill, men det här är min story.

Det är så mycket som har hänt under de seaste åren här hemma. Det kommer att bli svårt att återberätta känslor och händelser i och med att det är så svårt att ta på, därför sparar jag på det. Jag förstår om det jag skriver låter helt åt helvete men det är svårt för de som inte ha varit på plats och sett, hört och eller känt att tro på sånthär. När jag var liten var jag livrädd för "gubben" som jag kallade honom. Jag såg hoom jätteofta och han bodde i badrummet (tyckte jag i alla fall). Jag såg honom tydligt, som en vanlig människa liksom. Vad jag minns så sa han aldrig ågot, han tittade mest på mig och gick mot mig. Han såg inte elak ut, men jag var jätterädd ändå. Min mamma har väl alltid trott på liv efter döden mer eller mindre men pappa tror absolut inte på det. Därför har jag och pappa tjaffsat några gånger om detta. Jag säger att det spökar och han säger att jag e dum i huvudet som tror på sånt bullshit. En kväll blev jag jävligt irriterad och bad spöket att bevisa för pappa att han (spöket) fanns. Tro det eller ej men morgonen där efter så är det första pappa säger till mig "Emmy, jag tror på dig nu". Jag fattade ju inte vad ha pratade om.. Men då berättade han för mig vad som hänt under natten. Dörren till badrummet hade åkt fram och tillbaka, många gånger och det var även någon som hade petat ett antal gånger i pappas säng, på sängkanten. Förklara det kan då inte jag göra, men de som vill får gärna göra det.
Tillbaka till gubben. Jag beskrev för mamma hur gubben såg ut och hur han gick, vart i huset jag kände av saker och vad jag kände. Förvånansvärt nog kände hon samma sak på samma ställen (hon hade aldrig berättat något för mig om detta). Hon sa även att min beskrivning på gubben passade bra in på en föredetta granne som bedde nedanför oss. Han dog i cancer när jag var bäbis men tyckte mycket om att hålla mig. Han var även hemma hos oss och fikade ofta. Nu säger jag inte att det måste varit han, men att beskrivningen passade väldigt bra in på honom.
 
En annan gång som dock inte alls har med huset eller det gamla vanliga spöket att göra skedde hos min mamma. Jag ville övertyga en mycket skeptisk vän om att det fanns liv efter döden. Han som jag ville övertyga hade en bror som tyvär gick bort för några år sedan. Jag bestämde mig för att försöka kontakta honom (jag kände mig totalt dum i huvudet och skrattade åt mig själv). ME, mina vänner, jag lyckades! Jag bara kände att han hade kommit för att ge mig svar på min fråga, det kändes i hela kroppen. Jag sa (i tankarna) att "snälla M, berätta något om T som jag omöjligt kan veta så att jag kan bevisa för honom att andar finns". Då helt plötsligt fick jag snuva, det rann i näsan och ögonen. Det började även tjuta som fan i öronen. Jag förstod inte riktigt vad det betydde först men efter lite betänketid fattade jag. Dagen därpå frågade jag T om han hade pollenallergi och tinnitus och han svarade lite förvånat "ja, hur fan visste du det?". Ja, hur fan visste jag det egentligen?
 
Egentligen hade dessa två händelser jag har berättat om nu räckt för att få mig ganska så övertygad men det har hänt så otroligt mycket mer. Jag har fårr det bevisat för mig gång, på gång, på gång och jag kan helt enkelt inte förneka att det finns andar och energier. Har ni några frågor eller så så är det bara att höra av sig!
 
 
 
 
 
 
Kommentarer
Cassandra säger:

Säger bara, vår lägenhet i Alanya :p där va det fan någon, kände det hela tiden när jag va i stora badrummet. Hemma hos mamma gör det också det. Hon hör någon som går på ovanvåningen när hon är ensam hemma :)

Svar: Ja, det var allt någon och hälsade på oss ibland. Dock hände det ju inget speciellt, det var bara en känsla :)
Emmy Thörnelöf

2012-10-30 | 18:11:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Min profilbild

Välkommen till min blogg! Mitt namn är Emmy och jag kommer från Lindome som ligger två mil söder om Göteborg. Skriver mycket om Turkiet, min vardag, tankar och upplevelser. Träffade min kärlek i Turkiet sommaren 2012 och har sedan dess spenderat ett år i turistorten Alanya. Flyttade tillbaka till Sverige i början på 2014. Vill ni komma i kontakt med mig så kommentera här på bloggen eller skicka ett mail!

Mail: [email protected]
Instagram: emmythornelof