Kom så ger vi oss av, lämnar allt kvar och styr mot himmel och hav. Bort från klockor och krav, inga måsten som drar, bara himmel och hav. Månader, veckor, dagar, sekunder. Jag har väntat så länge, allting känns som ett under nu när jag äntligen kan lätta ankar, sätta vind i seglet och släppa alla tankar. Så underbart att känna sig så fri, allting ligger öppet och det är man själv som styr. Sätter kursen mot mitt livs äventyr. Mot sol och vita stränder, där man tar en dag i sänder. Inga trista rutiner bara glada miner, inget krångel och tvång bara ett jävla håll igång! Det är dags att släppa alla trista gamla normer och hänga på när allt tar nya former. Äntligen står man åter där på stranden utan strumpor och skor barfota i sanden. Det är knappt man tror det, man gör det man borde, allt det där man annars ångrar att man aldrig gjorde.

(Allt det där kommer jag känna och säkerligen lägga upp här på bloggen igen den 12 juni. Tror det kan komma att vara den mest befriande känsla jag har känt i hela mitt liv.)