Vill bara varna er om att jag svamlar en väldig massa och att typ över hälften av texten är ganska osammanhängande och oförståelig, hehe.

 

4 månader, 17 veckor, 122 dagar har det gått sen du och jag blev vi, två träd med samma rot, en enhet. Har tänkt en del på hur tiden förändras när jag är med dig. Du gör timmar till minuter. Allt går så himla fort. Jag önskar att jag kunde stanna tiden, eller åtminstånde sakta ner den när jag är med dig. Men jag har liksom noll kontrol. Trots att tiden bara springer iväg när vi är tillsammans så hinner vi med och det i samma takt. Nu ska jag vara krånglig och oförstålig men på ett sätt står tiden faktiskt still då vi ses. Eh, ja.. Fattar ingenting och allting på samma gång vilket jag tycker är så fint för då vet man att det är något stort. Det känns liksom från ens innersta att "holy shit" och "jag har ingen kontroll över detta och det känns helt fucking amazing". Eller det är typ så jag känner, det här med att beskriva känslor är väl inte min starka sida.

 

Nu tryckte jag enter två gånger för att vara lite snäll mot er läsare. Dagens goda gärning! Näe, nu ska jag gå back to serious här. Nu kommer det där "I'm-so-in-love-I'm-gonna-die"-inlägget som jag nämnde för ett litet tag sen. ni som känner mig vet hur jag hanterar, tänker och beter mig när det gäller kärlek och förhållanden. Men för er som inte vet eller har glömt (?) så ska jag dra lite snabbt hur jag fungerar/fungerade (min egna bild av mig själv då). Jag kan ju säga att jag har varit tillsammans med tre personer i mitt liv innan jag träffade min nuvarande kärlek (blir kanske lättare för er att få en bild då). Jag är försiktig, eftertänksam och tar gärna saker och ting ganska sakta. Tro det eller ej men jag är blyg och har aldrig tagit det första steget. Det brukar (läs alla gånger av tre) ta ett bra tag (ca tre månader kanske) innan jag kan säga "jag älskar dig" till någon. Jag brukar "dejta" en person i minst en månad innan jag släpper efter och vågar säga att jag har en relation (ni fattar grejen). Jag trodde att detta var min "stil" i och med att det alltid har varit så. Men oj oj oj, jag hade fel. Brutalt fel till och med. När jag träffade Hasan blev jag rädd, förvånad och chockad. Blev faktiskt lite rädd för honom och hur han fick mig att känna. Blev chockad över hur jag kände och vad som hände liksom. Jag föll verkligen pladask pang boom krash för honom. När jag såg honom första gången sa jag till Cassie "honom ska jag ha, jag måsta ha honooooom" och jag menade det verkligen. Och håll nu i hatten, det var JAG som tog första steget och gick fram. Jag skrev ett meddelande till honom där jag sa lite hur jag kände, inget märkvärdigt. Efter bara en vecka, om ens det, var jag totalt fast. Det sa som sagt bara pang! Allt bara kändes så rätt, allt föll på plats och jag ville inget annat att det skulle vara vi. Men så kommer hjärnan med sina förnuftiga tankar. För mig löd de ungefär såhär "du känner honom knappt, han är säkert som de flesta andra killarna i Alanya", "han bor för långt bort", "ta det sakta och vackert nu" och allt det där... Hjärtat och hjärnan hade en liten konflikt där ett tag och hjärnan bromsade upp lite grann. Hjärtat vann och tog över ganska snabbt dock och jag sa till mig själv att jag skulle lyssna på det och just denna gången tog jag en risk (enligt mig själv). Jag kan ju säga att jag aldrig har varit såhär kär förut, jag ser en framtid tillsammans med honom vilket jag faktiskt inte gjort med de andra tre. Kanske beror på att jag är äldre nu, jag vet inte. Skitsamma, nu ska jag sluta babbla och avsluta. Dock skulle jag kunna prata i evigheter om mig och Hasan haha. Finns så mycket att säga. Slutpratat för idag :)

 

SKOJA BA! Nu ska jag prata lite om tid tror jag.

Tid är egentligen bara en siffra (dock kan tid läka bättre än något annat men det hör inte hit, var bara tvungen att säga det). Tiden går i samma takt hela tiden och ingen kan stoppa, sakta ner eller speeda upp den. Dock finns det några få personer i, vad jag tror, varje människas liv som har den där magiska förmågan att kunna mixtra med sekunder, minuter, timmar, dagar, ja ni förstår. Vet inte vad jag vill komma med detta egentligen, tänker bara på en person när jag skriver och jag tror ni vet vem, haha. Orkar fan inte hahahha, omg asså.. Bäst jag håller käft innan detta spårar ur ännu mer!