Resan till Balikesir började bra och alla var nöjda och glada tills vi kom till Manisa.. Vi åkte ju bil från Alanya till Manisa och det tog sju timmar (mycket snabbare än med buss), så det var ju hur skönt som helst. Vi trodde att vi hade kortat ner resan med en massa timmar och jobbiga bussar men icke. När vi kom fram o skulle beställa buss fan det ingen. Kul. Det hela slutade med att vi fick vänta i nästan sex timmar på att få komma där ifrån. Och efter en sömnlös natt (åkte tolv från Alanya och kom fram sju till Manisa, nästa buss gick halv ett). Då sög livet kan jag ju säga. Snacka om att man var trött, och att lägga sig i ett tyst rum i en säg var liksom himmelriket, haha. 

 

Nu har jag iaf sovit i 2-3 timmar, ätit både mat och sötsaker, träffat halva familjen, myst med min älskling och nu är det idoldags! Godnatt och sov så gott allihopa, vi hörs snart igen!